kkkMin bakgrund har format mig som människa, min omgivning formar mig som människa. Under många år har jag burit med mig frågor, personliga som mer existentiella, av vilka merparten stannat inom mig. Djupa samtal med människor släpper givetvis ut en del, men på senare tid inte tillräckligt. Främst känns det dock egoistiskt att bara prata med de närmaste, för hur högfärdigt det än kan låta så anser jag mig ha mycket att berätta och dela med mig av på en större spelplan. Det tycker jag nog att alla människor har. Hade du delat med dig om ditt problem hade någon annan kanske sluppit det.

kkkSjälv har jag alltid önskat läsa andras personliga texter och funderingar och tycker mig finna det intressanta i väldigt mycket. Innan jag dör kommer jag ha publicerat allt dagboksskrivande jag mäktat med i livet, från när jag var tio år, och jag önskar att alla gjorde likadant. För vare sig en människa är bra eller sämre på att omvandla sina tankar till text så berättar de jämt något genom att bara försöka - de väcker ju oberoende av resultat eller inflytande tankar hos den intresserade, påverkar på något sätt. Mitt mål är detsamma. För att försöka nå dit kommer jag att skriva om saker jag funderar kring, helst i långt mycket större utsträckning än vad det är nu, och förhoppningsvis få 'diskutera' [«], som är menad att vara själva kärnan, att hjälpa mig att komma någon vart. Alla behöver vi förstå våra medmänniskor bättre.

kkkMånga av de ämnen jag skriver om är sådana jag helst skulle vilja ägna ett liv åt. Som i en barnslig fantasi skulle jag vilja stanna tiden och skriva om dem i en 40-50 år, för att sedan leva vidare utan att ha åldrats. Trots det är jag i verbala diskussioner bra på att förenkla och ge korta svar på stora frågor. För samtidigt som jag starkt ogillar bruken av orden "sanning", "bevis", "jag vet" och liknande [«] och därmed brukar anklagas för att vara skeptiker/relativist, så finns det fler och fler svar eller åsikter jag håller fast vid. Jag tror exempelvis att det finns många sidor av allt, att världens problem i mångt och mycket bottnar i osäkerhet hos individen [«], att människan i regel är lat och egoistisk, att man behöver få kärlek för att kunna ge kärlek, och jag tycker att det mesta enkelt kan förklaras - utan att för den sakens skull behöva vara mer rätt än någonting annat - om man ger det tid och intresse.

kkkDet sista jag vill är egentligen att predika, dock är jag inte dummare än att jag inser att det är precis vad jag gör. Att väcka tankar är vad jag önskar - inte försöka förändra tankar. Ska en människa tro, intressera sig av eller tycka sig förstå någonting måste hon ändå enligt hur jag har uppfattat det komma fram till det själv. Varken du eller jag är heller rätt person att lära en människa hur hon ska bete sig eller tycka, däremot är vi, liksom alla andra, berättigade att hjälpa henne, assistera, bland annat genom att ifrågasätta hennes beteende eller bolla de tankar hon själv har med henne. Behandla henne som man själv hade velat bli behandlad; vara en vän. Ingen klarar sig nog bättre själv.

kkkSanningar och vetande är sådant jag helst starkt avsäger mig ifrån. Jag kan verka och känna mig oerhört säker angående någonting, men möjligheten att jag har fel, är för dum, partisk, vill ändra mig eller har lurat mig själv finns alltid där. Dock måste man ju anpassa sig. Det beskrivna är ändå enligt mig så mycket jag det kan bli - mitt motto i livet som jag tvivlar på om jag kan acceptera att man kan förneka och ändå på ett djupare plan mena sig känna eller förstå mig. Jag tror mig inte veta någonting och vill aldrig göra det heller. Inte för att jag är feg - det tror jag definitivt inte att jag är - utan för att jag tycker att det är löjligt, absurt; strider mot hela mitt tänkande. Har man haft fel en gång så betyder ju det att man kan ha fel, något som enligt min åsikt bör resultera i att man inser sin svaghet och därmed slutar att vara helt säker på saker och ting. Att vilja vara öppensinnad är för mig att söka visdom, något jag tror att mänskligheten skulle må bättre av att se och eftersträva ännu mer.

kkkKristendom, tro, tyckande och just så kallat vetande kändes därför naturligt att börja skriva om. Innan jag kommer in på mindre och mer aktuella funderingar - sådana jag själv kommer gilla att trycka fram bokstäver kring - kändes det nödvändigt att reprisera äldre för att inte glömma dem. Sammanfatta, typ. Dela mina grundläggande tankar och åsikter först. Även om texten om min bakgrund [«] inte är ett dugg intressant för mig så kan den ju vara det för dig, av andra skäl. Jag hade velat läsa om din. Hela idén med att skapa en egen tankesida där bara jag ska sitta och predika som om det betydde något och hela världen lyssnade känns ju givetvis vansinnigt pretentiös annars. Det är inte alls min vilja; för mig som - om jag inte känner mig själv dåligt - starkt tror på öppenhet, vänskap och lika bestämt ogillar vetande och alla de slaggprodukter som medföljer. Jag vill erbjuda min värld liksom jag vill att du ska erbjuda din. Att jag älskar filmer då man i stort sett bara får följa människors [»] eller en människas liv [»] lär väl peka mot det.

‹ ‹ ‹

kkkI och med att jag lever bland många kristna, gick på Livets Ords Kristna Skola [«] och hela tiden försöker hålla mig underrättad om vad som händer där [«] och i församlingen som jag dessutom kan besöka emellanåt, lever jag också med ständiga funderingar angående vad jag ser och hör. Angelägenheten beror också mycket på att tre människor jag älskar är aktiva inom församlingen, vilket självklart får mig delaktig och tvingar mig att ta ställning på ett annat plan.

kkkPersonligen har jag känt att jag förstår båda vinklar. Lyssnar jag med mitt logiska sinne är det lätt att förstå varför predikanten säger vad han säger för att nå sitt mål - han vore enkel att döma eller smutskasta. Jag kan verkligen förstå mina vänner som tycker att han verkar dum i huvudet och leker makthavare som styr de stackars idiotiska, svaga kristna som bara lurar sig med att Gud finns för att kunna stå ut med livets problem. Församlingen präglas ofta av budskapen att vara så små som möjligt på jorden [†], öppna för vad predikanterna säger och "äta den andliga mat" som erbjuds, medan de ska sätta på sig sin andliga rustning som skydd när de talar med världen [†]. Varje morgon och kväll ska de be [†] för att bli stärkta i anden, och så vidare. Enkla maktvapen; smart system. Umgås man bara med kristna, ser bön som en dygd - en moraliskt sett rätt handling att utföra - och bygger sin identitet kring kristenheten så sköter det hela sig själv sedan. Förmodligen på ett liknande sätt som det gör för en högt uppsatt buddist eller Al-Qa'ida-medlem. Vad de tre sedan troligen mest har gemensamt är deras syn på de andra som vilseledda (eller värre ordval än så).

kkkSamtidigt förstår jag predikanten på ett annat sätt om jag lyssnar som kristen. Receptet fungerar - om man gör det rätt. Frågan är just den, om folk gör det rätta, om de inte missuppfattar saker och ting när de får höra all åsiktsbaserad predikan eller propaganda i kyrkorna, eller skapar sig en egen tro och egna samhällen där de söker bekräftelse och status för att själva må bättre, vilket gör det hela till människors bud [†] och inte Guds. Enligt mig är det ju otroligt enkelt att göra det - personligen tycker jag att det känns omöjligt att få ihop helheten av vad som predikas i kyrkorna nästan jämt, att det blir paradoxala budskap och därmed en hel gröt. Vad jag främst ogillar är dock klyftan mellan de två vinklarna, den logiska och den kristna, som jag i många fall tycker att man får lasta predikanterna och de andra ledarna för. Kärleken försvinner [«] lätt när man sätter i system att kristna är Guds barn som kallar varandra bröder och systrar medan de okristna är någonting annat. Och ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt [†]. Uppfattas inte den kristne som kärleksfull till andra än den egna skaran [†] torde det alltså visa på att det någonstans har gått snett.

Om någon som har vad han behöver
här i världen ser sin broder lida nöd
men stänger sitt hjärta för honom,
hur kan då Guds kärlek förbli i honom? [†]

‹ ‹ ‹

kkkVad jag i mitt eget sökande i livet tycker mig ha saknat bland kristna är vettiga människor, villiga till samtal och med ett öppet sinne. Människor som vill prata. Vad jag många gånger har hittat är människor som stöter ifrån, predikar vad som är rätt, anklagar en för saker och tar till personangrepp. Finns människokärleken så saknar de ofta förmågan att föra en diskussion som leder någon vart, och tvärtom.

kkkEtt spelsystem jag sedan ungdomsår kopplat till - inte dömt utifrån - är det om att ju mer aggressiv eller motvillig till samtal en människa blir, ju mer osäker är hon i ämnet. Ofta tycker jag, förhoppningsvis utan att vara fördomsfull, att det tragiskt nog har verkat stämma när det gäller de kristna jag har sökt mig till. Att anledningarna till deras val dessutom för mig sett så uppenbara ut har inte ökat deras chanser att av mig vinna respekten som tillåtit dem att påverka mig. Redan som liten bestämmer man ju sig för vilka människor man ska lyssna till och våga sig på att starkt påverkas av - få föll i den kategorin som äldre och aktivt sökande. Till idag får jag nog påstå att jag på ett djupare plan bara har känt eller kommit i kontakt med några få som kallar sig kristna jag intellektuellt sett respekterar när det gäller trosuppfattningen; två stycken mer definitivt. Dock tror jag numera att mitt liksom andra människors logiska sinne är oerhört begränsat [«], samtidigt som jag tycker mig ha känt och haft möjligheten att prata med för få kristna som har varit villiga till samtal.

kkkFör att förenkla väldeliga tycker jag dock, förmodligen likt de flesta andra människor, att det sällan verkar speciellt svårt att förstå varför människor är som de är och tror vad de tror på. Det är inget mysterium om en indier är hindu, om en Irak-född tror på Allah eller om en svensk går till kyrkan, liksom det är begripligt varför hans granne gör likadant. Eller varför de sökande och/eller lärda i ett visst land kommer fram till samma sak som majoriteten andra av samma bakgrund, det som högst troligt också är det mest bekväma.

kkkI Sverige [«] tror jag att vi trivs för bra för att lägga ner en massa energi på sökande. Det finns ju ingen anledning. Då det gäller Bibeln är den för svår och de kristna har gett ett för dåligt intryck - man vill inte förknippas med dem - för att man ska lockas, och mer avlägsna trosuppfattningar kräver personligt engagemang, att man kanske helt utan att komma fram till något själv letar reda på tillfredsställande svar. Det ska i så fall vara på grund av vännen, grannen, arbetskamraten eller mannen på tv, exempelvis. Sällan är ju Sven Andersson med kristna föräldrar muslim.

kkkUppkomsten av kyrkan och dess samhörighet var enligt hur jag har uppfattat det stora orsaker till att mycket började gå snett. Människan verkar inte klara det ansvaret. Den troende som vill nå höga höjder av närhet till sin Gud måste offra sitt jordeliv som annars lägger sig i konflikt med det heliga levernet, varav resultatet ofta verkar bli en fanatism långt ifrån själva grundläran. Det blir vi och dem; vi som är familjen med bröder och systrar som har samma åsikter, och dem som många gånger ogillar oss och som vi måste försvara oss mot. Samhörigheten och tron blir ens identitet, vem man är, och man förlorar därmed sakta men säkert möjligheten och viljan att vara öppensinnad, nyfiken och på samma nivå som sin medmänniska. Ju starkare i tron desto högre i hierarkin - och säkerligen också längre ifrån "den vanliga människan" man är menad att förstå och se som sin nästa. Att man exempelvis som munk går i kloster och därmed stänger ute världen man har som syfte att älska och tjäna är för mig en svår paradox. All den makt Vatikanen har är ytterligare en sådan. Det finns såklart massvis.

‹ ‹ ‹

kkkNär jag såg filmen 'Stigmata' [»] slogs jag av det budskap som upprepades. Kristendomen är inte exklusiv, inte menad att vara ett maktvapen som kyrkan nu har gjort den till. Gud finns överallt, och han finns där för alla som söker honom. Det var som gjutet för mig; vad jag trott på och predikat. Så här lyder den vers som citeras: "Jesus sa, "Jag är ljuset över alla ting. Jag är alltet: alltet kom till genom mig, och alltet återvände till mig. Klyv en bit trä; jag finns där. Lyft en sten, och du finner mig där.""

kkkFörst tyckte jag mig känna igen det från Bibeln, trodde att det var någon vers jag hade läst men inte kunde koppla till. Den visade sig hur som helst komma från en samling texter funna 1945, skrivna på grekiska under Jesu tid, vilket snabbt även beskrivs i den enligt mig lite överdramatiserade filmen. Citatet ovan kommer från 'Thomasevangeliet' vers 77 [g] och sägs vara Jesu verkliga ord. Efter att numera ha läst evangeliet [»] ett antal gånger är jag ungefär lika uppspelt men förbryllad som första gången. Det har många liknelser med Nya Testamentets evangelier (utom Johannes), och tar i flera fall upp samma citat; vers 9 [g] och Matt 13:3-8 [†], vers 26 [g] och Matt 7:3-5 [†], vers 44 [g] och Luk 12:10 [†], vers 70 [g] och Matt 10:26 [†], vers 73 [g] och Luk 10:2 [†], vers 93 [g] och Matt 7:6 [†] - det är en slående likhet i bland andra dessa fall. Samtidigt är den oerhört konstig och svårförstådd på andra ställen, såsom i vers 7 [g], 15 [g], 22 [g], 42 [g], 105 [g] och 114 [g], kanske allra främst de två senare av vilken den sista vid första anblick uppmanar kvinnor att byta kön. Transvestiter har köpt en biljett till paradiset... eller kanske inte. Hade den funnits med i vår svenska Bibel hade det säkert funnits en allmän förklaring de flesta ansett hyfsat lättförståelig.

kkkDen intresserade tycker jag bör titta till länken till den bra FAQ:n [»] - frågor och svar - kring evangeliet, där man även kan läsa hur evangelierna i vår Bibel sägs ha valts ut och kommit till. Vill man dyka djupare finns en hel sida [»] ägnad åt analys av evangeliet, med ursprungstexter och ingående kommentarer till verserna som bland annat erbjuder paralleller till vår Bibel.