kkkFEL SORTS VILJA (skriven 031228)
kkkDet kändes som om jag var där igen. Jag hade sett de där ögonen, det där leendet, det där glimrande ansiktet. Jag hade hört de framtvingade orden, sett de nya gesterna. Men nu hade hon lugnat sig, återgått till att verka trygg och självsäker som hon förr brukade.
kkk"Jag önskar att det tog slut snart..."
kkk"Med honom...?"
kkk"Mmm..." "Jag vet bara inte hur jag ska göra..."
kkkHon tittade upp från pommes fritesen som hon satt och pillade i. Stora, djupa, vackra ögon såg på mig. Längtande ögon.
kkk"Nej", sa jag aningen obekvämt, "du behöver väl kanske ha något att byta ut det mot, det du offrar. Han är ju mycket av din värld menar jag..."
kkkHon höll med, halvt uppgivet. Lät huvudet glida åt sidan så att hennes lockiga hår skymde halva ansiktet. Var tyst en stund.
kkk"Hur kan du förstå mig så bra?"
kkkJag log blygt, sakta, smickrad men mest ledsen. Det var för typiskt. Jag kände mig som ett svin inombords. Hon var kär i mig nu, jag kunde väl inte tro annat.
kkk"Jag har egentligen bara en vän just nu" fortsatte hon, med ett allvar i rösten som starkt påverkade mig. Hon log, rodnade och tittade sedan på mig med samma blick som tidigare.
kkkDe där ögonen, tänkte jag. Så farligt vackra att jag i sådana här stunder inte vågade se dem för vad de var. Och leendet, det stora smittande leendet som fick både ögon och tänder att skimra. Tillsammans med den lena, ärliga och ömsinnade rösten var hon som en maskin skapad att vinna manliga hjärtan.
kkkSom jag hade ställt till det - igen. Här satt hon, kvinnan vilken man som helst hade velat ha, och bara log mot mig. Hon hade lagt bollen på straffpunkten, givit mig nyckeln till sitt hjärta. Jag behövde inte göra annat än att ta nästa steg, säga "kom" eller "jag med". Hon väntade på det, hoppades.
kkkJag satt kvar. Vad kunde jag säga? Att jag tyckte att hon var en fantastisk tjej, en sådan alla drömmer om, men att jag inte var en av dem? Att jag gärna hade velat älska henne, vara hennes bäste vän och finnas i hennes liv, men att hon aldrig hade kunnat bli nummer ett? Att hela mitt känslojag skrek om att få glädja henne trots att jag visste att det i längden skulle bli fel?
kkk"Du behöver en kille som älskar dig för den du är" fick jag övertygande ur mig. "Det verkar väl inte din nuvarande göra på det sätt du är värd. Du kommer att hitta honom - tro mig."
kkkHon
sken upp, log så där inflammerande och tog sedan min hand.
"Kom så går vi..." ¬