kkkKille, tjej, dröm ~


kkk
ALLT PÅ EN GÅNG
(skriven 040519)

kkkTrött ansikte, ansträngd röst, och det mest värmande mottagande man kan tänka sig. Förvånande för mig, samtidigt oerhört påverkande. Att bara se henne ligga där var i och för sig tillräckligt för att få mig så känslofylld jag förmodligen någonsin kan bli. Den viljestarke hade blivit svag. Hon som i obekväma situationer ofta fick ur sig något konstlat men ändå så förvandlande och därmed effektivt verkade nu bara handla utifrån hjärtat. Mot mig. Sträcka ut handen och skita i resten.

kkkHon var sjuk, det kunde jag förstå. Alla dessa småsaker som i livets verkliga stunder inte betyder något verkade inte ens gälla mig. Det så kallat komplicerade var enkelt, bråken, meningsskiljaktigheterna och alla gamla skador oss emellan var glömda. Ingen av oss såg något sådant utan omfamnade varann som vi borde och kanske alltid ville. Logik fanns inte, historia fanns inte, problem fanns inte, kärlek fanns inte. Vi var utanför allt fysiskt och för mig förståeligt och vad som kommunicerade med mig i sängen var det enda som någonsin funnits.

kkkMin kropp grät. Osynliga känslor rann ner på henne och in under huden. Jag visste egentligen att det fanns annat och andra i rummet men de försvann en efter en. Lampan bredvid sängen, hennes mamma i köket, killen i stolen en bit ifrån. Jag och hon, flytande. Hon bad mig om saker och jag hjälpte.

kkkVi färdades långsamt ihop mot ett gemensamt varande. Kroppen var varm, svettig och kraftlös. Ansiktet tittade mot mig, ögonen i tårar med någon sorts trygghet bakom. Hon visste nog var hon skulle och att hon gjorde rätt.

kkk"Jag vill säga saker men jag vet inte vad. Förlåt kanske... tack... allt på en gång..." viskade hon.

kkkBlicken hon fäst in i mig kändes helt ny. Rösten var inte ansträngd längre, dock fortfarande svag.

kkk"Du har sagt allt till mig idag..." svarade jag. "Det finns liksom ingenting att tillägga."

kkkVi tittade in i varandra, rakt, stilla, som bortglömda och som unika. Hennes ansikte var inget ansikte längre, den kvinna jag en gång såg inte längre en kvinna.

kkk"Jag känner så mycket nu att jag redan tappat greppet om det; kärlek, tacksamhet, saknad, önskan, allt på en gång. Jag med. Du förändrade min värld i ett andetag idag. Jag skulle vilja tacka dig till dess att jag glömt vem jag är och var."

kkkEtt leende, en hand, och sedan försvann vi. ¬



~ Text skriven av N. M. Erlingmark, bild ritad av Carlos Pardo © 2003-2006 ~