kkkTusentals oskyldiga människor som du och jag blir mördade. De får se sina skräckslagna arbetskamrater klämmas ihjäl, totalt tryckas sönder eller brinna upp, kanske bli mosade till döds av dem själva. De får aldrig mer träffa sina kära vänner och de får lämna sina älskade familjer ensamma utan dem. För alltid. Plötsligt - helt utan chansen att ta farväl eller gå vidare från denna värld med ett gott samvete. Den värsta sortens död.

kkkMänniskor jublar. Små barn springer på gatorna och upphöjer deras Gud, tackar honom för att han har varit rättvis och gett Satans allierade här på jorden vad de förtjänar. Onda människor har utplånats, världen har blivit ett bättre ställe. Det är en allmän feststämning - gemenskap, samhörighet, tillfredsställelse, glädje. De har visat sitt oberoende, hävdat sig och skrämt världen, allt för en god sak. För något större än dem själva.

kkkEn annan typ av människor gråter. De är chockade, förvirrade och sörjande - inte längre trygga i sitt eget hem. De tar hand om varandra, tröstar sina medmänniskor och älskar dem mer än någonsin förut. Livet har förändrats, synvinklarna på det omkring dem har skiftat. Det är en allmän begravningsstämning - gemenskap, samhörighet, saknad, bedrövelse. Satan har attackerat dem och de väntar nu på att deras Gud ska skipa rättvisa.

kkkResten av mänskligheten antingen hatar eller älskar det som har skett. De funderar, orerar, debatterar, spekulerar, definierar, urgerar, skroderar och allt de kan komma på att göra - för eller emot någonting. Hemskt att civila måste dö men USA var värda det, tycker vissa. Ett slag mot kristendomen tycker andra. En attack mot det demokratiska samhället. Ett terroristdåd av sjuka människor som har blivit hjärntvättade sedan födseln, eller ett hjältedåd av människor som älskar något så mycket att de kan offra sig själva. En tragedi eller en triumf.

kkkI vilket fall som helst så är människor engagerade - men av vilka skäl? Självklart är de som sympatiserar med Usama bin Laden - eller vem som nu ligger bakom det hela - för vad som har hänt, i någon mån åtminstone, medan de som har utsatts för attacken lika uppenbart är emot den. Vi svenskar som tror oss - även om jag gärna skulle vilja räkna bort mig själv - kunna se det hela lite mer objektivt ska med andra ord kunna vara bättre domare av det hela. Kanske är det därför tv-kanalerna lägger om sina tablåer för att göra utrymme åt alla möjliga sorters debattprogram där vi gemensamt ska finna sanningarna. I dem sitter folk som tror sig veta saker, som har erfarenhet, som säger sig ha mycket kunskaper inom ämnet och som är villiga att, mitt i den osannolika sorgen som råder, dela med sig av dem för folkets skull. Sedan sitter de där, alldeles för många utav dem, och känner sig stolta över vad de säger och munhugger mot varandra när de har olika åsikter, som om de vore mitt i ett krig med vapen i händerna, ovetande eller kanske till och med mindre engagerade i de tusentals döda än sig själva. En svensk tänker att muslimerna har en tendens att slåss, en annan att allt jämt skylls på de oskyldiga muslimerna när det egentligen är judarnas fel. Judarna som har starka vapen och som förtrycker de stackars stenkastande palestinierna, som det oftast beskrivs i svensk media, bär verkligen all skuld, säger någon. ”Sveriges muslimer fördömer ett sådant här attentat” påstår sedan en stolt muslim på karriärstegen för att styrka sin poäng - men vad annat kan han säga? Hela världens ledare säger likadant. Mina egna polare med rötter från området kring mellanöstern tycker att det var rätt åt USA, men att det var trist med alla de civila. De flesta svenskar har mängder med ståndpunkter - om Amerika som storebrodern, kapitalismen, USA:s falskhet, Bush dumhet, åsikter om allt USA sägs ha gjort i de krig de blandat sig i, och så vidare i all oändlighet - som de slåss för bestämt. Politiskt korrekt är det i nästan hundra procent av fallen, och något man tyvärr kan kalla dygdigt i dagens Sverige där en åsikt ofta anses bättre än ingen alls.

kkkDet är fullkomligt sjukt, inte bara i och med att något så fruktansvärt som massmord av oskyldiga människor hamnar i skymundan för mer själviska tankar och handlingar, utan också av tusentals andra anledningar. Vad vet vi egentligen? All information vi får kommer från partiska källor, det verkar lyckligtvis den större delen av Sveriges befolkning ha förstått, men hur kan vi då vara så starka i vår tro? Plötsligt reagerar hela Sverige åt folkmord samtidigt för att det blir så stor mediebevakning av det - som om det vore första gången när det troligtvis sker varje dag, om dock på 'mindre viktiga' platser än USA. Varför? För att någon vill det, gärningsmännen för att få ut sitt budskap i större skala eller USA för att få sympatier så att de sedan kan hämnas utan att någon misstycker, troligtvis. Eller kanske av ett så fint skäl att någon bara vill visa oss sanningen. Hur det än ligger till så bryr vi oss inte nämnvärt - vi kollar ju likväl vidare.

kkkVad vill jag säga är helt enkelt att vi inte har mer rätt än några andra, att vi inte är bättre på något vis. Och att vi inte har mer intellektuella åsikter bara för att vi kan sitta i soffan och titta på. Vi är dessutom knappast objektiva - vi får definitivt aldrig se en rättvis bild av något genom media och följaktligen har vi inga rättigheter att tycka något särskilt starkt, inte enligt mig i alla fall. De små barnen som överlyckliga springer runt och viftar med sina flaggor i mellanöstern ses nog som hjärntvättade av näst intill varenda svensk. De i sin tur ser oss sitta vid tv-apparaterna med en stabil tro på att uppfattningarna vi har är våra egna, när vi i själva verket kanske bara äter det som smälter bäst i magen av det lilla utbud vi har. Att människor dör är förskräckligt, skyldiga som oskyldiga, men trots det är detta världen vi alla lever i, hur vi än ser på den, och vi är alla människor med förmågan att tänka och förändra den till någonting mycket bättre.

@

- - Texten skriven 010913, senast uppdaterad 031017.
- - Tryck här för en utskriftsvänlig version.
- - © N. M. Erlingmark. Bild av Timo Harju.