› › ›
kkk« DENNA EGOISMENS CIRKEL – gammalt dagboksinlägg »

kkkJag funderade kring mig. Jag undrade, planerade, bestämde mig för saker. Jag tänkte på Erling, Emil, Lizah, Sepp, pappa. Jag försökte förstå dem, leva mig in i deras liv, vara så mycket till hjälp som möjligt. Jag kände en stark kärlek till dem, samtidigt som jag störde mig på saker. Jag gjorde mina plikter, var kreativ, och kopplade slutligen av till lite underhållning. En vanlig dag.

kkkMed tankarna inne i skapandet vände jag då och då huvudet och koncentrationen åt fotbollen som pågick bredvid, en match mellan Kamerun och Colombia. Jag funderade över kommande VM, pratade med brorsorna om spelarna och fantiserade och löjlade mig som vanligt. Yepez gör succé där, han gör mål så - för mig vanliga saker. De engagerade (och bra) kommentatorerna stal även de uppmärksamheten då och då.

kkkHelt plötsligt ser man en av de kamerunska spelarna ligga och skaka smått i gräset, utan uppenbar anledning. Man känner direkt att det är något annorlunda som hänt honom - han rör sig för konstigt för att ha fått en vanlig smäll. Snabbt repriseras tre små filmsnuttar ur mitt liv i hjärnan: på Marco Di Vaio i Juventus CL-match mot Newcastle då han fick hjärnskakning efter en rejäl knock men snabbt kom tillbaka, på min gamle vän som fick ett epileptiskt anfall då vi spelade fotboll, och en rysk målvakt som dog en timme efter en till synes schysst närkamp.

kkkSpelaren, Marc-Vivien Foé, ligger kvar. Hans flimrande ögon är vidöppna och det enda man ser är ögonvitan. Han skakar frenetiskt. Jag blir skrämd, upprymd, snurrar ett varv runt mig själv och springer sedan ner till bröderna och farsan för att... ja, vad vill man - dela med sig vill man ju hur som helst. "Kolla! Såg ni? Kollar ni? Har ni sett...?" De sitter lika stelt som jag först gjorde. "Är det Foé?" frågar jag. Ingen svarar. "Foé..." fortsätter jag, "inget hände va...? Han bara föll ihop?" Pappa får ur sig ett avlägset "mmm". "Fy vad äckligt - såg ni ögonen?"

kkkLäkarna rusar - först nu - in på planen och börjar slå honom lite lätt på kinden. Han är tydligt medvetslös, som satt i trans. De stoppar in något i munnen på honom så tungan inte bits av och bär sedan, efter vad som för mig kändes som en halvtimme, av honom på bår. Jag tänker på Di Vaio igen.

kkkFoé var snabbt familjens samtalsämne. Vi diskuterade lite Manchester City, Lyon och annat förknippat med honom, och jag själv satt med nya reprisbilder i hjärnan av vad jag mindes honom göra på diverse fotbollsplaner. Teknisk, lagkapten, kämpe, många viktiga mål för Manchester City förra året. Chocken satt dessutom kvar. Sakta började jag komma in på gamla långvariga tankar från förra vintern som uppstod efter att ännu en av mina gamla vänner eller bekanta dött, det här med att bli huvudperson för en så olycklig sak, och sedan bli samtalsämnet och därmed underhållningen för så många som annars nästan glömt bort en. Att råka illa ut eller mista livet för att andra ska ha något att prata om, få bekräftelse och/eller uppskattning genom så att det i slutändan mest var något positivt som hände. "Att Sandra dog har fört oss närmare varandra" - den stilen. En sådan cirkel.

kkkSemifinal två var att börja, kort efter intervjun med Thierry Henry som pratade om att det viktigaste var att få respekt av sina medspelare. De fortfarande entusiastiska kommentatorerna spekulerade lite grann kring matchen innan de återigen bjöd mig på en chock: "Vi upprepar alltså... Marc-Vivien Foé som föll ihop under matchen mot Colombia har avlidit." Hjärtattack, helt utan förvarning. En till snurr från min sida och sen ner till familj för att berätta för dem. Alla var nog lika chockade, kanske allra främst mina småbröder.

kkkVad kan man säga? Döden är jämt så plötslig, så ultimat och så fruktansvärt odefinierbar. Den bara är, kommer och går hur den vill, och påverkar oss i helt olika grad. Den är något man som människa måste lära sig att handskas med, acceptera att "döden är en del av livet" som en kollega en gång sa då jag jobbade som vårdbiträde. Jag har svårt att förenkla saker så där, tycker att det i de flesta fall bara verkar vara en egoistisk akt. Som när en vän fick ett samtal från en annan vän som berättade att hans far hade dött, var snabb med att kommendera att "livet går vidare - ta nya tag", och sedan stolt stod med kondoleanskortet i handen och skröt om hur fint, smart och barmhärtigt han hade skött det hela.

kkkEn timme efter Foés olycka satt jag, Sepp och Alec tysta, frånsett ideliga "Foé är död... död..." från den yngste. "Kommer de ta bort honom ur CM [dataspelet Championship Manager] nu?" frågar han efter en lång stillhet. Hmmm... "Eller om man söker på honom så står det att han är död, typ." Snabbt gör Sepp det till ett roligt ämne, innan han själv frågar om de kommer skjuta upp sin nästa match, finalen. Det tror jag inte. Också jag börjar fundera kring liknande saker: hur gör laget? Hur gör Manchester City? Lyon, som han var utlånad från? Och sitter de giriga pamparna i Frankrike och gråter nu för att de inte accepterade Citys bud på sju miljoner pund för honom? Eller är de lättade att de lånade ut honom så de själva inte behöver ta allt ansvar - offra sin egen tid - inför vad som måste redas ut och anordnas i efterhand? Eller är de verkligen på djupet ledsna?

kkkHalvtimmen därefter är det som vanligt igen. Bröderna spelar skrattandes fotboll utanför dörren, pappa sitter som klistrad framför någon dokumentär innan han med en passande ton kommer och frågar mig om jag kan ta ner allt skräp från toaletten, kommentatorerna eldar på och lever sig med i Brasilien och Turkiets öden, och jag själv ska bränna musik-cd:s att ta med på den lilla semestern. Knäppt. Men jag kan inte låta bli att fortfarande fundera - gör de andra det också? Och om nej, varför inte? Handskas de med döden bättre än jag? Har de lärt sig att hålla skenet uppe bättre än vad jag har (vilket vore högst otroligt)? Var kommentatorerna så duktiga i sin professionalism att de nu i efterhand istället blir tagna av händelsen? Eller bryr alla sig mindre? Är det jag som är vek...?

kkkVilken gröt...

‹ ‹ ‹
[m], [m], [m], [m], [m], [m], [m], [m], [m]

‹ ‹ ‹

@

- - Texten skriven 030626, senast uppdaterad 031017.
- - Tryck här för en utskriftsvänlig version.
- - © N. M. Erlingmark. Bild av Timo Harju.